Tiden går fort men allt är så långt ifrån

Hemma och pluggilerar yo!
I psykosocialt arbete blev det till slut paranoia jag ska skriva mitt arbete om. Både min faster och min farbrors sambo har läst psykologi, och min farbror blev inte överlycklig när han hörde att jag gjorde det också 'det är gööör tråkigt att lyssna på dessa kvinnor när de tjötar om det som ligger bakom tanken och allt vad det nu är, nej Linnea, fastna inte allt för mycket i det där nu'. Matte Matte då! Och folk säger att vi är lika! Många tycker att jag är mer lik honom än Morgon till och med, i alla fall på utseendet.., men det är en annan historia det :)

Jag har tänkt på det, vad tiden bara flyter på. Och det går så fort också! Jag tycker det var alldeles nyss som jag hade jullov, men det har redan gått två veckor, eller? Samtidigt känns det som att det var en evighet sen jul var. Tiden går fruktansvärt fort, men allt känns så långt bort, så långt ifrån. Det går fort men allt är så längesen. Bara om man ser idag, vid 12 tiden var jag på Willys, nu är klockan runt 15, och det är ju inte så länge sen jag var där. Tiden har gått jätte fort men det var jätte länge sen jag var på Willys. Fast det är det ju inte egentligen. Förstår man vad jag försöker få fram?


♥ ﻉ√٥ﺎ
Linnea