Jag tycker att ni ska läsa min systers blogg också http://www.louicesandahl.blogspot.com/
fast inte mer än min då, såklart.
Varför fastnar vi i våra tankar?
Vi tänker alldeles för mycket tycker jag. I alla fall om larviga saker. Som typ, om vad han tycker om mig, och vad hon tycker om dem, och vad det gänget tycker tänker och säger om mig, eller hon, eller han, eller de.
Men som jag tänker nu. Jag går ju verkligen in i dessa tankarna och utvecklar och krånglar in det oerhört. Och jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt. Det är ju inte riktigt, enligt mig, larviga grejer. Så det är ju positivt. Och att jag ser mer än bara ytan.
Men sen tjatar jag så mycket på andra att man inte ska tänka så mycket och bara ta dagen och saker som det kommer.
Fast jag vet att jag tänker för mycket på 'larviga' grejer också.
Fast det beror väl på vad det handlar om.
Känner mig inte kry så ska plugga lite nu och sen vila upp mig rejält med te och Idol och så blir det Götlaborg imorgon!
Pussa.
tisdag 29 september 2009
Vad är viktigt?
Jag vet inte vad jag gör, men jag har så mycket att göra hela tiden.
Men jag tror att jag tar åt mig väldigt mycket, arbete alltså. Jag gillar inte alls tiden, det går för fort Det känns som att det var i förrgår jag började gymnasiet, nu går jag redan i tvåan. Men samtidigt känns det som att måndags (idag är det tisdag) var jätte länge sen. För att jag är med i så mycket så gör jag ju så mycket på dagarna.
På ett sätt tycker jag det är löjligt det vi håller på med. Vi tjatar om skoltröjor. Vad spelar det för roll? Det är ju ett i-landsproblem så det skriker om det. Och det var bara ett grundligt exempel. Men sen tycker jag ju att det är roligt, att kunna göra förändringen, även om det så bara handlar om skoltröjor.
Men jag brukar tänka så. I-landsproblem. Alla problem sägs ju vara viktiga, och det klart det är. Om man kan göra något åt det så ska man ju göra det och om man inte kan göra något åt det så får man hitta på något som man kan göra.
Men varför sitter vi och diskuterar skoltröjor, när man kan göra så mycket annat?
Svältande barn, våldtäkter, rån, mord osvosvosv. Listan kan göras så lång.
Fast man måste ju börja någonstans. Och vi, eller jag, har ju inte så mycket makt åt det direkt. Man får ju bygga upp sin makt. (Vad dumt det lät nu när jag läste det, men ni förstår vad jag menar).
Och, skoltröjor är också lite viktigt.
Men jag tror att jag tar åt mig väldigt mycket, arbete alltså. Jag gillar inte alls tiden, det går för fort Det känns som att det var i förrgår jag började gymnasiet, nu går jag redan i tvåan. Men samtidigt känns det som att måndags (idag är det tisdag) var jätte länge sen. För att jag är med i så mycket så gör jag ju så mycket på dagarna.
På ett sätt tycker jag det är löjligt det vi håller på med. Vi tjatar om skoltröjor. Vad spelar det för roll? Det är ju ett i-landsproblem så det skriker om det. Och det var bara ett grundligt exempel. Men sen tycker jag ju att det är roligt, att kunna göra förändringen, även om det så bara handlar om skoltröjor.
Men jag brukar tänka så. I-landsproblem. Alla problem sägs ju vara viktiga, och det klart det är. Om man kan göra något åt det så ska man ju göra det och om man inte kan göra något åt det så får man hitta på något som man kan göra.
Men varför sitter vi och diskuterar skoltröjor, när man kan göra så mycket annat?
Svältande barn, våldtäkter, rån, mord osvosvosv. Listan kan göras så lång.
Fast man måste ju börja någonstans. Och vi, eller jag, har ju inte så mycket makt åt det direkt. Man får ju bygga upp sin makt. (Vad dumt det lät nu när jag läste det, men ni förstår vad jag menar).
Och, skoltröjor är också lite viktigt.
tisdag 15 september 2009
15 sept
Yepp.
Dagarna går.
Usch. Och, bra.
Fick en kallelse från tandvården idag. Jag fick hjärtklappning och sprang runt och leta efter mamma. Jag vill inte. Jag gillar inte alls att gå till tandläkaren.
Pluggar hälsopedagogik, prov imorgon på det. På torsdag är det prov i företagsekonomi. Voivoi, vad mycket det blev helt plötsligt, massa inlämningar hit och dit.
Snart blir det att vandra iväg till Tess på mys-tjej-kväll.
pussa på allt och alla!
Dagarna går.
Usch. Och, bra.
Fick en kallelse från tandvården idag. Jag fick hjärtklappning och sprang runt och leta efter mamma. Jag vill inte. Jag gillar inte alls att gå till tandläkaren.
Pluggar hälsopedagogik, prov imorgon på det. På torsdag är det prov i företagsekonomi. Voivoi, vad mycket det blev helt plötsligt, massa inlämningar hit och dit.
Snart blir det att vandra iväg till Tess på mys-tjej-kväll.
pussa på allt och alla!
söndag 13 september 2009
Leva livet yeah
Hejhej, tjolahopp hopp.
Jag är en upptagen kvinna minst sagt. Får lite dåligt samvete när jag skriver så sällan. Men kul att folk läser min blogg och ofta skickar iväg ett sms om en kommentar om den!
Var och paddla med klassen torsdag-fredag, det var, både bra och dåligt. Men en grej jag tänkte på, när jag låg vid vattnet och kolla på stjärnorna på torsdags kvällen. Jag såg fem stjärnfall, tror jag det var. Jag önskar mig ingenting. Visst det kunde varit bättre, eller det kunde jag gjort annorlunda och si och så och bla och bla. Men, det var inget jag önskade mig. Jag är nöjd med mitt liv, och vad vore livet utan lite motstånd?
Vi borde vara nöjda med det vi har och inte sträva för mycket efter annat.
Också det att man vet aldrig när någon är borta, det kan hända en olycka imorgon eller vad som helst och antingen jag eller någon nära eller någon som inte alls står mig nära är borta. Då är det för sent och då önskar man att man kunde hindrat det eller inte bråkat med personen, eller levt annorlunda. Det är en sådan önskan jag kan tänka mig används vid stjärnfall.
Så varför slösa bort sin tid? Varför bråka om att ens syster tar en jeans, om en kille (som ibland kan handla om något så oväsentligt som att man inte gör ett hjärta i slutet av smset) - det kommer fler liksom.
Det är svårt att leva livet, men jag tycker att man istället för att tänka på 'den där dumma killen', ska koncentrera sig på det.
Jag är en upptagen kvinna minst sagt. Får lite dåligt samvete när jag skriver så sällan. Men kul att folk läser min blogg och ofta skickar iväg ett sms om en kommentar om den!
Var och paddla med klassen torsdag-fredag, det var, både bra och dåligt. Men en grej jag tänkte på, när jag låg vid vattnet och kolla på stjärnorna på torsdags kvällen. Jag såg fem stjärnfall, tror jag det var. Jag önskar mig ingenting. Visst det kunde varit bättre, eller det kunde jag gjort annorlunda och si och så och bla och bla. Men, det var inget jag önskade mig. Jag är nöjd med mitt liv, och vad vore livet utan lite motstånd?
Vi borde vara nöjda med det vi har och inte sträva för mycket efter annat.
Också det att man vet aldrig när någon är borta, det kan hända en olycka imorgon eller vad som helst och antingen jag eller någon nära eller någon som inte alls står mig nära är borta. Då är det för sent och då önskar man att man kunde hindrat det eller inte bråkat med personen, eller levt annorlunda. Det är en sådan önskan jag kan tänka mig används vid stjärnfall.
Så varför slösa bort sin tid? Varför bråka om att ens syster tar en jeans, om en kille (som ibland kan handla om något så oväsentligt som att man inte gör ett hjärta i slutet av smset) - det kommer fler liksom.
Det är svårt att leva livet, men jag tycker att man istället för att tänka på 'den där dumma killen', ska koncentrera sig på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
