Press

Skönt att hela familjen är samlad! Vi sitter allihopa i vardagsrummet och bara, har det gott. Det händer inte så jätte ofta faktiskt, tyvärr. Alla har sitt lilla egna och nu när skolan börjar igen (för alla utom för far) så kommer alla att försvinna i sitt egna ännu mera.
Den världen vi lever i nu, inte just min familj utan i princip alla, är så matriell och man ska vara så framgångsrik som möjligt. Man ska vara den bästa, på allt. Man ska klara av att både ha en familj, och en karriär. Jag lever i det också, jag känner en oerhörd press på mig själv att jag 'måste bli något'. Den pressen ger jag mig själv. Jag vet att de i min omgivning inte bryr sig bara jag är glad och jag vet ju själv att jag har för höga krav men jag gör ett val och lever kvar i det, eftersom just det, att jag vill bli något.
Så jag tror att detta är en del i det att familjer, i den tid vi nu lever i, inte är så nära varandra som familjer tillbaka i tiden var.
Kanske?
Men jag älskar min familj över allt annat! :)

Jag saknar Rasmus förresten. Fast vi träffades igår så kan jag inte hjälpa att sakna han och hans stretiga hår och söta tummar.
Fan vad gullig jag låter. Men men, what can I say, what can I do? I'm in love :)


♥ ﻉ√٥ﺎ
Linnea