torsdag 21 januari 2010

Promenix

Gudars skymning!
Jag skumpar fram genom snön och det tar 35 minuter för mig att komma hem från Rasmus, fast han cyklar den biten på 10 minuter? Sjukt. Jag har i alla fall korta ben.
Jag vänder mig alltid om när jag promenerar, jag vet inte om jag är paranoid och hör något, om jag hög något, om jag är rädd eller om jag bara önskar att något trevligt skulle dyka upp! .. alltså, en polkagris, en person man gillar eller något liknande.
Så, när jag gick hem. Jag skumpade, vände mig om. Och så hade jag läkerol i en ask i fickan som skramla så fint (för att skrämma björnar ni vet). Fast sen störde jag mig så på ljudet så jag var tvungen att äta upp allihopa :*** mums.



ﻉ√٥ﺎ
Linnea

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar