Framtiden

Nu sitter jag här hemma hos Johan, utan Johan. Hans två söta rara barn har precis lagt sig och jag går runt och diskar och viker filtar och pillar och plockar och grejar och donar.
Jag vill ha det så här! Jag är lite smått avundsjuk på Johan faktiskt. Jag vill ha ett eget hus/en lägenhet - ett fint hem, barn, man, tjusiga jobbet. Jag vet att jag 'bara är 17' och att det skulle påverka så mycket, det blir en helt annan fritid, ansvaret ligger bara hos en själv (och partnern), ekonomin måste man tänka på, osvosv.
Men ändå, tänk på det. Att ha en man som man vet att man kommer att leva med livet ut, ha några barn och en fin lägenhet/hus att komma hem till, låter inte det underbart? Jag tycker det är riktigt mysigt att gå och plocka här på nedervåningen och att veta att barnen sover där uppe på övervåningen.
Jag tänker redan nu mycket i sådan banor annars också, vad fattas hemma? Jag tar disken, jag tänker mycket ekonomiskt osvosv.
Men detta är ju inget jag strävar efter just nu. Jag trivs hemma och med mitt liv i helhet nu, riktigt nöjd och lycklig är jag!
Men att bara veta att det kommer i framtiden, förr eller senare, är ju bra att veta, hoho. Men jag tar det lugnt, flyttar hemifrån först någon gång, skaffar jobb, pluggar vidare. Oj vad livet är bra!

kyss på det och nu ska jag diska (a)



ﻉ√٥ﺎ
Linnea