Mening i Jag älskar dig, och dagen har varit otroligt toppen!

haha okej, alltså. Underlig dag.
Började med att gå till skolan och skriva prov, skrev typ i 1 och en halv timma, jag var sist ut, men det kändes bra ändå!
Sen var det styrelsemöte, då vi fotograferades. Denna bilden blev mycket bättre än den förra, men min näsa ser ut som en snopp och så på ena sidan står håret ut så jag tänker ju på i filmen Den där Mary, alltså sperma i håret. snopp-sperma.. kul!
Sen blev det kör, heheh jag fick MVG omg :D alltså, jag blev megasuperglad och det håller i sig fortfarande, jag sitter och pluggar nu och det kämpar inte alls emot, jag får till och med lust att städa rummet? Shit, det gjorde gott det MVGet :) bästa dagen på länge.
Sen när jag kom hem och satte mig vid datorn så var det en kille som skrev och fråga om jag ville träffa honom och 'pussas' i helgen, vad är det för fråga egentligen? Jag sa nej och han fråga igen. Sen när jag visade tydligt att jag inte ville sa han att det var bra med tjejer som hade lite integritet, eller hur stavas det? Jo, bra karl det där.
Jag känner mig så elak, jag kunde ju lätt spelat med, med vetenskap om att det ändå aldrig skulle bli något. Både med honom och andra. Jag tycker så synd om dem typ, men det finns väl inget bra sätt att dissa folk på, bättre finns ju. Men jag är inte sådan, jag gör inte hjärtan till vem som helst, jag skriver inte puss till vem som helst, om jag inte menar det.
Och jag stör mig på att så många nu förtiden skriver hjärtan och jag älskar dig och sådant så lätt till folk, det blir ju ingen styrka i det då. Jag säger det hellre sällan, för då vet man ju att jag menar allvar om jag säger det.

Ska ta ett sista röj nu med städning och plugg, sen blir det te och Grey's anatomy och sen blir det nog lite plugg igen.

pussa

Dagen har varit bra!

Tjoho, dagen har varit bra.
.. ja, har saknat Lisa, kul att träffa dig igen!
Det har regnet och åskat, jag gillar det, yummiieee, det är bara så mysigt, förstår inte hur folk kan vara rädd för det, jag är mer rädd för vinden i så fall, när det 'tar tag' i huset, men det är ju ändå mysigt tycker jag.

Har prov imorgon, slutar halv sex (kul! h a h a), kanske går på konserten på LBS på kvällen, har inte bestämt mig än riktigt, ska fotograferas till PS hemsida imorgon också, voivoi, jag orkar inte bry mig. Bilden som för tillfället är på hemsidan ser jag ut som en porrstjärna typ, var ju någon som sa, och inte åt det bra hållet, att jag typ såg sexig ut, utan snarare sleten. Fytusan, så värre än så kan det väl inte bli.. Jag skyller på fotografen i vilket fall, om de fula bilderna.

puss.

Mående 25 maj och Oskrivna regler

gaaah, jag orkar inte. Jag gillar så verkligen inte att känna mig så här, 'emo'! Jag är så trött, orkar verkligen inte. Det är personer i klassen som jag spyr på, en tyken kommentar och jag vill bara gå hem, det är två sidor av mig som slåss mot varandra liksom.
Bara tre veckor kvar till sommarlovet va? Jomen visst, det känns som en evighet och jag förstår verkligen inte hur jag ska klara det, fyfan. Plugg hit och dit hela tiden, h a h a vad gör man?

Det ändras så fort, igår, shit det var en toppen dag! Jag mådde så bra, jag var med pappa och Anton i stort sett hela dagen, och jag kände bara ett sådant lugn i kroppen, jag var lycklig, liksom. Och så idag, det var tungt att gå upp ur sängen, lektionerna var sådär och vissa personer var helvete, deras ord ekar fortfarande i huvudet. Jag brukar och bör säga ifrån, men när jag känner mig svag så orkar jag inte, haha, det är en hemsk känsla. Jag är osäker på vad jag vill, jag vill inte se eller höra av personer, men det måste jag. Och jag vet inte vad jag mer kan göra än at bara lära mig leva med det. Det finns så mycket sådant, som man bara 'måste' leva med, vare sig man vill eller inte, och det kan ju vara allt från att man måste betala räknigar till att man måste bete sig allmänt trevlig mot vissa, som man ibland inte ens gillar. Små oskrivna regler som döljer sig under ytan lite här och där i olika ämnen. Små och små.


aja,
Nu är det datorkunskap, jisses vad roligt!!

Klarar jag det, igen?

Jag har hela tiden trott att jag varit så stark, eller jag är stark. Men att jag skulle klara mig, klart jag klarar mig. Men.. det kommer bli svårare än jag trodde. Tidigare sa jag hela tiden 'bara jag får ett klart svar, så klarar jag det, det är den osäkerheten som är nu som jag inte klarar av'. Och visst, det är sant, jag gillar inte sådana osäkerheter, men nu, när jag tänkte efter, på de fina stunderna. Hur ska jag klara mig?
Jag har gått igenom det tidigare, och jag vet att jag kommer att klara det, men fan. Jag vill inte känna så igen.

Protect me from what i want

To finally see myself in the mirror,

I really understood what I am made of

Painting shadows, dead by april

Haft en toppendag med mys folk :) nu blir det rulle, Yes man, men mamma, Voito och Anton <3

hihi, nu regnar det med, kan det bli bättre?

Fredag 22 maj

yees, sitter här i mammas atelje med, mamma självfallet, Louice, Anton och Charlie som kommit och hälsat på :)
Gick upp och plugga en timme först idag och sen blev det fika med Emma, såg en gorgeous, shit, hade ögonkontakt av och till i typ två timmar, haha sen fikade jag med syster och Charlie och sen bär det av hit.
Funderar på vad som händer ikväll, hm. Dagarna går för fort, redan fredag, snart är det måndag igen, fytusan.
ha det bäst! pussa

Dagens;

Dagens låt: La la song (showtek remix) - Zushi
Dagens frisyr: halvt uppsatt med en klämma
Dagens klädsel: baggy, t-shirt
Dagens händelse: Blodprov
Dagens planer: typ, äta Ben & Jerrys, ligga i soffan och.. ja, bara vara, vila.
Dagens vill ha: typ, botemedel mot huvudvärk och magont
Dagens saknad: Emma och en som jag inte tycker är värd ens att jag slösa bokstäver på
Dagens drog: sängen
Dagens tråkigaste: att jag inte kan stå upp, blodprovs tjofräset
Dagens roligaste: Louice såg ut som en puppa
Dagens finaste: hm, Becka kanske
Dagens stjärna: mamma, som var med mig hela förmiddagen
Dagens mupp: en kort tönt som inte fattar att man får anstränga sig
Dagens dricka: dricker typ bara te
Dagens köp: har inte köpt något idag
Dagens mat: en macka :)
Dagens sjuka: inget som det inte brukar vara
Dagens mående: inte för bra
Dagens kärlek: musiken, personer.

Tjena mors!
Dagen började tidigt, iväg på möte med mor och andra, sen bar det av till sjukhuset. Skulle ta blodprov mot en j*vla massa visade det sig, hade typ ingen känsel i armen efteråt.

Helt stööört skönt med långhelg nu! Det ska bli så härligt : )

Känns som att jag håller på att bli sjuk, och det är inte kul! Men ser verkligen fram emot de kommande dagarna, hur underbart som helst med långhelg! Men blir nog en del plugg, men det får gå. Som Theo sa "plugga två dagar och festa järnet två!" eller liknande, men det .. kan man ju göra, haha!

Blev precis klar med en läxa så ska börja på nästa, sitter med en MVG uppgift och så ska jag läsa på lite till provet nästa vecka.
Sitter med te och hoppas på regn! Och tänker på att jag verkligen ska försöka ta tag i bloggandet nu, så mycket som snurrar omkring i huvudet och det ska jag försöka få ner här!

Det var nog allt, för nu.
Jag har mobilen med mig vetni ;)
kyssa.

Vad det kan ändras, snabbt. Jag vet inte vad det är men mina känslor ändras så snabbt, igår runt elva tiden var jag mördar sur, jag var helt fruktansvärt flyförbannad. Och nu, dagen efter sitter jag och smårler hela tiden.

Det beror ju säkert på kosten och sömnen, haha det är ju ganska kul, i början när jag är trött skrattar jag åt allt, sen blir jag sur, och om jag överlever den surheten och inte somnar så blir allt sådär roligt igen.

Ska fotas till ps hemsida idag, och så kanske jag kommer att bli vice ordförande i elevråds styrelsen, hoppas på det!
Har huvudvärk redan men ska försöka gå idag, så länge jag orkar. Sen i eftermiddag blir det plugg och te med Lisa.
roligtroligt.

puss.
:*

mumsig dag, nu blir det massa plugg, ser inte fram emot det, men måste göras.
Blir ju typ bara besviken på mig själv annars, känner ångest i hela kroppen ^^
Det byggs om rejält hemma, riktigt skojskoj och i sommar så får jag ett par snygga arbetarbyxor så att jag kan hjälpa till! ;)
Olivia, om du läser detta, du piggar upp mig, dina ord virrar omkring i huvudet :*
kärlek på dagen, nu blir det teeee och .. svenska, fritidskunskap, engelska, matte m.m.

Ensam om man inte har en partner?

Jag har tänkt gå en grej.
Sverige, kanske resten av världen också, är så i besatta av att skaffa en partner. Man skriver det på bdb, facebook, 'vad saknar du? ja en flick/pojkvän kanske' hur många är det som inte svarar det? Och hur många timmar har inte vi, i alla fall vi tjejer, spenderat med att prata om killar, vare sig man har en eller inte, vi tolkar sms hit och dit.
Vi blir så präglade sen födslen att man ska var två, man ska ha en partner, annars är man 'ingen', man är ensam.
Man är ensam om man inte har någon? Hur kan det bli så egentligen? Vänner svarar ju alltid, du har ju mig/oss. Och det har man ju, men svarat blir ju oftast ändå, man vill ha något annat, något mer. Och om man inte har det 'något' så är man ensam.
Och om det nu finns några som är singlar som vill vara singlar, och inte bara för att flörta runt, utan helt enkelt att bara vara med sig själv, sin familj och sina vänner så ses man som stark. Är man då svag om man vill ha eller har en partner? Enligt media och samhället 'ska' man ju ha en partner, men varför? Egentligen?

Jag vaknade runt sextiden och var skit sur på mig själv.
Jag vill inte sova. Jag vill verkligen inte sova, och jag blirbara sur på mig själv när jag väl sovit.
Tiden går så fort, den bara flyger iväg och hur ska man hinna med allt?

Fast jag fortfarande var lite trött när jag vaknat ville jag "straffa" mig själv med att inte somna om, haha. Det låter ju urlöjligt. Men det känns så meningslöst, åtta timmar om dagen går åt att ligga i sängen och bara blunda.
Jag vet att man behöver det för att orka och blabla.. men, det är inte kul.

fan med.

dagen har varit upp och ner och jag har beslutsångest angående SVEA

jag mår skiten idag, jag fick verkligen kämpa för att gå upp ur sängen och gå till skolan, hade prov och det gick sådär. oh my goddess, sådär. det finns inte för mig, i betygs världen. Och sen fick jag veta betyget från ett tidigare prov, vg och ett jätte stort plus efteråt, så läraren flera gånger. Vad fan är det? varför räcker det aldrig, vad det än är, varför är jag alltid bara ett litet litet steg ifrån det bästa, jag är så nära. men det räcker inte. jag knäckte mig, totalt.
Sen blev ju inte dagen bättre av att du var en idiot.

Men det blev faktiskt lite roligare i tillvaron när jag, för att fly från tillvaron och inte somna - jag var så sjukt trött, följde med pappa och Voito ut, först till Cheapy och sen till Willys.

Jag har huvudvärk, men mest ont i magen nu, igen. Vet inte om jag orkar gå till skolan imorgon.
Ska försöka få i mig någon mat, sedan ska jag plugga och sen ska jag gå och lägga mig tidigt.

Jag tänker mycket på det, och det är inte bara för att fly, men jag vill resa. Jag vill så gärna ut i världen. Jag hoppas på att få resa med Lisa till hösten, och så längtar jag verkligen till min 16-års resa!
Sen ska jag även följa med pappa när han ska tunera, och det blir ju "bara" i Sverige, men det ska ändå bli superkul det med! Och då kan jag även få träffa vännerna från SVEA som är utspridda lite överallt i Sverige.
SVEA ringde mig idag förresten, de skulle meddela om jag fick komma på deras utbildning, men jag svarade inte. Jag vet inte varför, jag såg hur telefonen ringde, jag såg numret och visste vem det var. Men jag ville inte svara.
Jag vet inte om jag vill bli aktiv, men jag sökte in ansökan ändå, om jag skulle ångra mig tänkte jag på. Men ju mer jag tänker på det och ju närmare utbildningen jag kommer tänker jag ännu mer på att det känns som ett i-landsproblem, och det är inte det jag vill hålla på med. Men samtidigt kommer jag att lära mig mycket och få åka runt till olika skolor och undervisa osvosv. Jag kommer lära mig om Sveriges, främst, skollagar, träffa massa nytt folk (därmed binda kontakter) och så kommer min skräck tränas på och helt övertygande minskas.
Men även allt detta känns det som lite, bortkastad tid. För jag vet att det inte är det jag vill hålla på med, och det är nog inte det jag behöver nu. Jag vill åka bort, men inte för att jobba ännu mer. .. Men gah, det är ju ändå bra för framtiden, att ha det på papper att man jobbat gratis för en bättre demokrati och skola i Sverige.
tusan, jag vet inte vad jag ska göra.


Och förresten,
Jag älskar Lisa.
Emma piggar upp min vardag och är guld.
Min familj är bäst!
och jag önskar att jag kunde skriva ett till namn här, äsch. löjligt.

hejsvejs

lite hit och dit, media och uppföljning

Jag har inte mått så bra idag, även fast jag försöker sova och äta mer så har jag fortfarande dagligen magont och huvudvärk. Det påverkar hela kroppen, igår började jag nästan gråta för att jag hade så fruktansvärt ont i axlarna.

Jag sitter och kollar på Grey's anatomy med en gråtande syster och mor bredvid mig. Jag kom helt iväg från ämnet jag tänkte skriva om från början, jag upptäckte den känslan, att jag skulle inte klara mig utan min familj. Aldrig. I serien, i detta avsnittet, så var det en liten flicka på sex år som dog. Tänk om Louice skulle dö? Eller pappa, eller vem som. Jag skulle gå in i vägen, jag skulle inte orka att gå upp på morgonen.
Även fast det är problem i familjer, som det är i alla mer eller mindre, så tror jag att man inte uppskattar sin familj tillräckligt mycket. Vad skulle man göra om de försvann?

.. Se här hur allt påverka än, ett program, i en burk man dagligen sitter och stirrar på. Får mig att tänka på hur jag älskar min familj, och vänner. Detta var ju till det positiva men tänk så mycket negativt som går in, som är så mycket mer än det positiva.

Jag är så trött på det, jag vet inte om det bara är jag eller om det är fler som känner samma känsla.
Som till exempel tjatet om media, hur det påverkar oss och speciellt hur synd det är om oss tjejer, och om mobbning, friends. Hur många sådana utbildningar har man inte varit med om? Hur många lektioner har man inte lagt ner till att diskutera detta?
Jag är så trött på att det är så mycket utbildningar, tjafs om det. Upptäckter och efterforskningar. Det är jätte bra, nu vet vi mer. Men jag ser ingen uppföljning, ingen utveckling av upptäckterna. Det är det som behövs och det man, eller jag i alla fall, vill se.
Ta bröstcancerfonden som exempel, eller röda korset eller någon sådan fond som är till för att på ett eller annat sätt hjälpa till i denna världs alla problem. Alla galor de håller, och alla pengar vi skänker. Varför visar de inte på ett eller annat sätt hur det går? Hittar de något bot mot bröstcancer, eller en början till det? Räddade de några barn? Även om de bygger upp en skola, ett hus där mankan undervisa barnen. Så behövs ju bland annat lön till läraren.
Det går inte att bara bygga ett hus, det måste vara en uppföljning, och det tycker jag saknas.

Ge upp!

Vad gör man om den andra inte vill?

Jag kan inte ge upp, jag kan inte ge upp förens jag själv känner att jag gett allt. Vad det än gäller. Även fast nära och kära säger att jag gjort det, om inte jag känner att det uppfyllts, att det verklingen inte finns något mer för mig att göra så kan jag inte gå vidare helhjärtat. I så fall fastnar jag i det och fortsätter tänka, jag kunde gjort mer, si eller så. Och det orkar man ju inte hur länge som helst, inte jag i alla fall.

Det kanske vore bäst för mig i många fall att bara gå vidare. Jag orkar inte kämpa, varför kan inget gå lätt?
Jämfört med andra går det så himla lätt för mig hela tiden.
Men i vissa andra saker funkar det bara inte.

Den materiella världen gör det inte bättre. Datorn, mobilen. Det får mig att kolla ännu mer, att vara ännu mer uppdaterad om allting.
Jag blir bara besviken om jag inte fått något sms, om ingen har ringt eller om inte någon kommenterat min status på facebook eller en bild på bilddagboken. Men ändå är jag så beroende och kollar dagligen.

J*vla ilandsproblem, tänker jag samtidigt.
Stötte på min granne häromdagen, han frågade hur det gick med 'killen'. Hah, den killen jag hade för några månader sen? Nej, han finns inte längre. Jobbigt svarade han. Jo, väldigt men känns som ett ilandsproblem bara. Ja! äntligen en ungdom som märker, det är ju det.

Ja, men samtidigt. Problem som problem, right?

"Lev inte i det förflutna, tänk inte på framtiden, lev i nuet"

Bara just nu orkar jag inte med dig.

Mitt förflutna påverkar nuet. "Lev inte i det förflutna, tänk inte på framtiden, lev i nuet" sägs det ju. Men det enda jag gör är att tänka på framtiden, vad jag vill göra med livet. Och så tänker jag på det förflutna, hur det påverkar mig idag, och i framtiden. Det finns saker jag hade velat göra annorlunda. Men det finns även saker som var jobbiga som jag gjorde på rätt sätt som jag inte ångrar nu. Men dem sakerna, som påverkar mitt nu till det negativa tänker jag dagligen på att jag bara skulle vilja åka tillbaka i tiden och ändra. Man lär sig alltid något, upplevelser hit och dit. Visst, så är det. Men det är svårt.

Detta året har inte varit så jätte bra, faktiskt.
Jag vill berätta, men jag kan inte. Jag vet inte hur jag ska göra det. Med just detta problemet som jag syftar på nu, skulle jag ju bara vilja ta tag i person och öppna mig helt, och även om du inte kommer att vara kvar efteråt kommer jag veta att jag gav allt.
Men nu är du inte här. Nu när jag skulle behöva dig, när jag önskar att du var här. Att bara få öppna mitt hjärta och att ha någon att krama.
Jag tänker på dig dagligen, fast jag vill glömma dig. Eller jag vill inte, jag bara borde glömma dig. Och det vore ju bäst.
När jag tänker orden jag älskar dig bubbla inom mig blir jag bara rädd. Jag vet ju inte vad äkta kärlek är, jag har inte upplevt det.
Men jag vill ha dig här, nu.

irl, liksom.

folk som säger att de bryr sig

alltså fyfan vad trött jag blir på det.
folk som säger att de bryr sig men som fan bara pratar om sig själva eller inte alls verkar bry sig. " det löser sig" är inget bra svar, jag tror inte någon gillar att höra det. det är gojja, som oftast är sant, men som ingen orkar höra längre.

Folk som antagligen inte känner en, fast man är med dem varje dag, en gång i veckan eller vad det är. De ska väl kunna tyda mig? Man är ju olika vilket humör man är på.

jag är så jätte trött på all BULLSHIT!

PIGGA UPP MIG!! jag mår skit.

och det blir ju inte bättre av att jag dagligen får träffa folk jag inte orkar med. Ibland vill man bara iväg, men då kommer den känslan hur liten man egentligen är. Vart fan ska man ta vägen ?

Tiiden

Klockan börjar närma sig halv fem, kanske till och med är det när jag skrivit klart.

Helt OK dag. Sitter nu och skriver ett engelska arbete, fattar inte hur jag orkar egentligen.
Jag ska gå upp runt klockan sju, haha.

Jag tycker det är så mycket som är tråkigt nu för tiden. Vanliga grejer som jag bara inte vill göra. Jag tycker det är tråkigt att sova. Hallå? vad är det för något egentligen.

Men jag tycker tiden går fört fort, allt för jätt fort. Och det skrämer mig. Alldeles nyss var ju klockan bara åtta och jag satt med familjen och kolla på Robinson. Bara vips så har åtta timmar gått, och vad har jag gjort? Kollat två filmer och verkligen degat framför datorn. Hur kul är det då? Jag vill att det ska hända något.
Hur ska man hinna med allt man vill göra? Jag tycker det var nyligen som jag fyllde 16, och det är fem månader sen nu. Vad har jag tillbringat mitt liv, andras liv och världen på dessa fem månader?

Tiden går för fort, så även fast det bara är fyra timmar framför datorn så blir det några timmar mer av livet.
Jag är typ stressad, av livet, av att leva.




The clock is ticking, the time is passing me by
(dead by april, stronger)

._.

Jag är fruktansvärt trött och har jätte huvudvärk. Inte kul! klockan är halv sju och jag vill bara sova.

drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te, drick te.. drick teeeeeeeeeeeee.

ska sova nu, i en timme ellr något och sen ska jag banne mig gå ut och röra på kroppen.
smsa gärna.
pussa.

2 dagar

Oj, vad dålig jag känner mig sominte skrivit på två dagar.

Valborg, tja. Det var inte vidare kul faktiskt. haha, jag kände mig blyg för första gången på typ ett halvår och tankarna kring "Våga" (äldre inlägg) glömde jag helt bort. Ja se hur det kan gå.

Att det ska vara så svårt, jag tänker igenom samma grej hundra gånger, vad ska jag säga? När jag ska träffa en "förbereder" jag mig med vad jag kan ta upp som samtlasämne.
Inte till vilken person som helst alltså, nya. Även fast men pratat med dem hur länge som helst, över telefon eller internet så blir det, självklart, en helt annan sak att ses irl.

Fredagen vaknade jag klockan ett. Herrej*vlar. usch, jag hatar att vakna sent. jag mådde så dåligt hela dagen och det blev inte bättre på kvällen precis.

Jag vet inte, hur länge ska man vika sig för någon annan?

Jag åkte i alla fall på utflykt med med familjen(-syster) och pappa paddla kajak, bestämt att jag också ska göra det nu. haha :D sen blev det en sväng till mormor och morfar, mysigt var det!
och sen blev det hem.. tyvärr. och jag tog en promenad med syster. eller hon gick, jag jogga.

Idag, grillning och andra planer, om det nu blir av, men jag hoppas ju :) annars blir det typ, plugg.

Jag har haft en sådan fruktansvärd huvudvärk denna veckan, speciellt de senaste dagarna. Hahah, alldeles nyss blev jag tvärförbannad (syster) så jag slog näven i dörren, utan att alls tänka på att det är jag som får ont, inte dörren ._.

Dead by april lyssnar jag på dygnet runt, de är b ä s t.

pussas <3