jag är lycklig.

Hetsig morgon

åhfyfan! Vaknade av regnet, låg varmt under täcket och sov jätte skööönt. Tänkte hoppa över Norvalla marknaden.. men tänkte va fan, måste ju göra något utav dagen! så jag gick upp och stressa som tusan i 45 minuter.. min mascara var tvungen att bli perfekt, så tog lite extra tid. Jag åt så fort så jag fick ont i magen, och ni som känner mig vet att jag äter och dricker låångsamt (a).. jag sprang ner till stan (jag hatar att springa) och när jag kommer till Kvantum ser jag bussen - köra ifrån mig ! gaaaaaaaaah jag blev så äckligt förbannat sur! fy tusan alltså.. j*vla Bua buss ._.

hihi

Fick tidigare under kvällen ett sms som gjorde mig helt stum. Jag är lycklig liksom.

Är det kanske så, att när man förlorar en sak så vinner man en annan? Jag tror ju inte på gud, och inte på ödet heller.. men det känns som om att det skulle kunna vara så, i detta läget nu i alla fall.

Människor utvecklas, sakta men säkert. Puss på det.

Nu ska jag sova, blir en lång dag imorgon! Upp klockan åtta och fixa och dona, iväg och barnvakta klockan tio till två, sen stan för ärenden, sen ska jag träffa söta Rebecka och så blir det .. 'kalas' för kusin Sanna som fyller 16 ! Grattis ! kommer hem på natten någon gång :)
åh, vad tiden går fort, om ett halvår är jag 17!
voivoi, natti <3

jaja

Hej.. typ.
Jag vet inte vad som har hänt riktigt, jag har förändrats, livet har förändrats.
Det känns som om att jag inte har någon att prata med. Min syster försvinner, min närmaste vän, är inte min närmaste vän längre.
Tiden räcker inte till. jag vill bort härifrån. Jag vill skriva av mig allt jag känner, jag vill skrika ut det. Men jag vill inte ha någon slag sympati av dem jag inte ens känner. Jag hatar det här. Jag hatar att känna mig 'emo' som alla säger. Men det är ju det man är, om man har känslor, typ. Eller ja, negativa känslor, deppiga känslor.
Äsch vad fan.. bara en vanlig tonåring med vanliga jävla tonårsproblem.
jag är så trött, vill bara sova.

ingen som läser detta ändå ^^