Ligger i sängen och kan inte sova, har träningsvärk som.. ja, värker, det är varmt, och jag vill inte låta mig själv att grubbla, vilket jag gör så fort jag vänder huvudet bort från data skärmen, och jag kan inte somna om jag ligger och stirrar heller. En ond cirkel.
Idag gjorde ännu ett par slut, som har varit ihop i över två och ett halvt år. Och egentligen förstår jag inte varför jag bryr mig, eller blir så rörd utav det, men jag tror att det ligger någon nervositet bakom. Plus det här med kontroll, som jag har nämnt tidigare, att man aldrig kan kontrollera kärlek, och det driver mig till vansinne. Och, så är jag rädd för det. Hur ska man lita på något som inte är säkert eller som man inte kan kontrollera?
Och också det, när man litar på någon, ska man alltid utgå ifrån att lita, från första början, eller måste personen 'göra sig förtjänt av det' (förtjänt känns som fel ord, men jag vet inte vad jag ska skriva istället), alltså, att man bevisar att man finns där. Och, om ett sånt förtroende blir brutet, när blir det bra igen? Blir det någonsin bra? Och ligger det på mig, att lita igen, eller på den andra, att bygga upp förtroendet igen?
Jag vet faktiskt inte, annars hade jag skrivit mitt svar. Men, som pappa sa till mig, som ekar i mitt huvud (alla har väl sina favorit citat, detta är ett av mina) 'Finns det ett problem, finns det en lösning'.
Åh. Nattgrubbel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar