Pettson och Findus väcker tankar om att leva i nuet!

Jag har sen en tid tillbaka velat bli vuxen.. skaffa körkort, jobb (som jag vill ha och inte bara något man måste ta), eget boende med karl och några år efter barn osvosv, hela tjotahejtan alltså.
Och idag så var jag på bio med klassen som jag praktiserar hos, vi såg Pettson och Findus, Glömligheter. Findus ville bli stor, som Pettson, han såg ett stjärnfall och önskade sig det och nästa morgon slog det in. Pettson var liten och Findus var stor (längdsmässigt, fast det är inte på det sättet jag vill bli stor haha), först tyckte Findus det var kanon! Men sen dök det upp grejer, som han var tvungen att göra som det efter ett tag visade att Findus inte alls gillade att vara stor och att det var mycket bättre som det var förut. Det fick mig att tänka till. Visst är det lite så, för många att man lever både bakåt och framåt och inte i nuet. Och vilken tid man än lever i finns det krav, och alla åldrar har positiva saker. Jag saknar både min barndom, vill bli vuxen och tycker det är urhärligt att vara ungdom och få åka buss billigare och på något sätt, vara friare, än några år tillbaka. Man kanske kan säga att det är i ens ungdom som man börjar skapa sig sitt liv? Vänner, väljer inriktning inom jobb osv.
Hm, nej, jag vet inte, bara jag som tänker snurrigt kanske!

Men tänk att Pettson och Findus kan ge ett budskap till mig, som vuxna annars tycker är så självklara, men ändå toppen för barnen att se. Att leva i nuet. Alla behöver bli påminda om det.



ﻉ√٥ﺎ
Linnea