"Lev inte i det förflutna, tänk inte på framtiden, lev i nuet"

Bara just nu orkar jag inte med dig.

Mitt förflutna påverkar nuet. "Lev inte i det förflutna, tänk inte på framtiden, lev i nuet" sägs det ju. Men det enda jag gör är att tänka på framtiden, vad jag vill göra med livet. Och så tänker jag på det förflutna, hur det påverkar mig idag, och i framtiden. Det finns saker jag hade velat göra annorlunda. Men det finns även saker som var jobbiga som jag gjorde på rätt sätt som jag inte ångrar nu. Men dem sakerna, som påverkar mitt nu till det negativa tänker jag dagligen på att jag bara skulle vilja åka tillbaka i tiden och ändra. Man lär sig alltid något, upplevelser hit och dit. Visst, så är det. Men det är svårt.

Detta året har inte varit så jätte bra, faktiskt.
Jag vill berätta, men jag kan inte. Jag vet inte hur jag ska göra det. Med just detta problemet som jag syftar på nu, skulle jag ju bara vilja ta tag i person och öppna mig helt, och även om du inte kommer att vara kvar efteråt kommer jag veta att jag gav allt.
Men nu är du inte här. Nu när jag skulle behöva dig, när jag önskar att du var här. Att bara få öppna mitt hjärta och att ha någon att krama.
Jag tänker på dig dagligen, fast jag vill glömma dig. Eller jag vill inte, jag bara borde glömma dig. Och det vore ju bäst.
När jag tänker orden jag älskar dig bubbla inom mig blir jag bara rädd. Jag vet ju inte vad äkta kärlek är, jag har inte upplevt det.
Men jag vill ha dig här, nu.

irl, liksom.