Ensam om man inte har en partner?

Jag har tänkt gå en grej.
Sverige, kanske resten av världen också, är så i besatta av att skaffa en partner. Man skriver det på bdb, facebook, 'vad saknar du? ja en flick/pojkvän kanske' hur många är det som inte svarar det? Och hur många timmar har inte vi, i alla fall vi tjejer, spenderat med att prata om killar, vare sig man har en eller inte, vi tolkar sms hit och dit.
Vi blir så präglade sen födslen att man ska var två, man ska ha en partner, annars är man 'ingen', man är ensam.
Man är ensam om man inte har någon? Hur kan det bli så egentligen? Vänner svarar ju alltid, du har ju mig/oss. Och det har man ju, men svarat blir ju oftast ändå, man vill ha något annat, något mer. Och om man inte har det 'något' så är man ensam.
Och om det nu finns några som är singlar som vill vara singlar, och inte bara för att flörta runt, utan helt enkelt att bara vara med sig själv, sin familj och sina vänner så ses man som stark. Är man då svag om man vill ha eller har en partner? Enligt media och samhället 'ska' man ju ha en partner, men varför? Egentligen?