Arbetsförmedlingen

Jag blir faktiskt rätt trött på arbetsförmedlingen. Egentligen har jag inget extremt akut behov av att gå dit, men jag tänkte ändå att det är bra att skriva upp sig, jag jobbar ju inte heller heltid, så det det kanske skulle kunna dyka upp någonting.

Första gången jag var där blev jag rätt otrevligt och snäsigt bemött. Sen, andra gången var det andra människor, och det mötet var faktiskt okej tycker jag.
Men breven! Dessa breven! Jag har fått upp mot 5 brev, och i de breven försöker de göra så tydligt vem det är som bestämmer, de 'hotar' med att om man inte kommer så blir det svårare att få ersättning för den tiden man inte jobbar. De talar om vad som är en giltig frånvaro och inte (jobb och arbetsintervju och giltig, medan sjuk eller andra privata ting inte är det).
De kanske har haft problem med folk som inte dyker upp, men nu drar de bara alla över en gräns. Dessutom som tycker jag att det är varje individs moraliska uppgift att besluta vad som är giltig frånvaro och inte. Vem som helst förstår väl att man inte kan låta bli att gå dit för att man är lite snuvig eller hellre vill titta på tv eller ta en fika med en kompis. Personer som inte dyker upp har väl en riktig anledning, som faktiskt inte arbetsförmedlingen ska tala om vad som är giltigt och inte. Tycker inte jag i alla fall.

Sen, jag har fått en egen handledare. Men där har jag inte fått min egen tid, ett eget möte för oss två, utan där är det drop-in, på fredagar mellan en viss tid. Fast jag måste ha varit där innan 21 oktober, annars dras det här upp med ersättning om jag får ett brev hem om jag verkligen vill ha hjälp av arbetsförmedlingen.

Dessutom så var det rätt många stavfel i brevet, det kanske inte hör hit, men det ger det hela lite sämre kvalité tycker jag.

I alla fall. Det är deras attityd jag stör mig på det, det känns som att de har glömt sin uppgift. De finns för oss i samhället. De arbetssökande.