Våga, vad är det värsta som kan hända?

Våga!
Jag hatar att känna mig på, klängig. Det är en av de värsta känslorna jag vet. Men ändå har jag så svårt att låta bli. Jag är nog ganska klängig, tyvärr.

Jag har tänkt på en grej, om man inte vågar, hur kommer man någon vart då?
Jag börjar bli ganska trött på folk i mitt umgänge, andra också, om de till exempel ser en kille som de "lätt skulle kunna bli tillsammans med" och inte vågar gör något. Vad är det värsta som kan hända tänker jag. Han blir ju bara glad över att någon tycker han är söt, eller vad det nu är då, så då har man ju 'gjort någons dag'. Och det är ju toppen, eller hur ?

Sen om han kanske skulle skratta, ge värsta dissen, att man själv skulle ramla eller ha en snorkråka som syns. Så egentligen, vad spelar det för roll? Kanske en aning pinsamt at the moment, men det bestämmer man ju själv om man ska låta det trycka ner en. För vad spelar det för roll? Det kommer vara glömt ett tag efter, det som jag kanske klantar mig med nu kommer antingen vara glömt eller en grej jag skrattar åt när jag är äldre. Detta gäller ju självfallet inte bara inom ämnet killar, eller partners, men om man tar det som exempel. Bara för att jag inte får den killen då kanske så kommer jag ju i framtiden att få en, förhoppningsvis.

Om man tänker på de svältande barnen i Afrika, då är ju det här I N G E N T I N G (!) om man skulle skämma ut sig lite.

Jag tycker att folk i Sverige är alldels för blyga, skämiga eller vad är det?, för sitt eget bästa!
Har det med självförtroende att göra? Måste man tro på sig själv för att våga? Vad jag vet, och har fått erfarenheter av från folk jag mött är det antingen det, att man har starkt självförtroende, eller helt tvärtom. Lågt, kasst självförtroende. Men man märker det, vilken typ som är vilken. Det är något som folket i Sverige inte heller har så gott om, starka självförtroende. Och hur kommer det sig egentligen? Media? Uppfostran?
Jag tycker att jag själv har starkt självförtroende, men ändå är det grejer som jag inte vågar, men jag får ju lika mycket media inmatad i huvudet som vilken annan i min ålder.
Sen har det ju med personlighet att göra också. Men det är så många, som velat våga, och det är så synd att de inte gör det.

Våga, livet blir så mycket lättare och roligare då!