Dans är något underbart. För mig väcks det och känns så många känslor, på 1 timma sammanlagt, undra några minuter glömmer jag allt, allt bra och allt dåligt, allt. Jag slukas in i en värld där allt är vackert, jag känner ett sådant lugn men även adrenalinet som pumpar. Dans är underbart. Det är både tråkigt, roligt, lugnande, min driv kraft kommer fram, jag blev arg för en stund, jag blev ledsen. Trygg. Fast det säkert var 100 pers som var där, så var jag där ensam, jag satt i min egen bubbla och kände mig trygg, och en sådan tydlig trygghet känner jag inte ofta. Hm, det var fint.
Och mor min blev glad när jag sa till henne att jag älskar kultur. Jag är ju, trots allt, ett kultur barn.
ﻉ√٥ﺎ
Linnea
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar