Bollar och Ballonger i luften

Jag är en planerar. Jag klarar inte av när saker inte blir som det är sagt. Och ingenting blir som det är sagt nu för tiden.
Jag vet inte riktigt hur man ska 'ta dagen som den kommer', för jag blir osäker av det. Och jag känner mig trygg när jag vet hur dagen kommer att bli. (Men överraskningar är mys ändå HÖHÖ)
Jag är som ett litet barn, jag behöver tydliga ramar, uppmärksamhet och närhet. Med tydliga ramar menar jag ordning och reda, ja, jag planerar saker. Jag tänker så, både på morgonen men även dagen före vilken ordning jag ska göra det i. 'Först gör jag det, då är klockan så, då ringer jag den, sen går jag dit, när klockan är ditten så gör jag datten'.. en halvtimmes skillnad brukade aldrig spela någon roll, förut när jag bara knallade omkring och levde. Nu gör det det, aldrig ska man inte säga men väldigt ofta blir det inte som jag planerat, och då blir jag rubbad. Det är skolan, vänner, familj, jobb, man ska vara och göra så mycket, det är krav överallt, och jag gillar det inte, nu när jag inte kan planera det.
Men jag menar inte att jag inte vill att folk ska sluta fråga mig om vi kan ses, eller vad som, haha, utan mer det. Att jag för mig själv vill veta. Och sen enstaka gånger gör ju inget. Men det beror ju på vilka det är också, och ibland är det, självklart, mitt 'fel' också att saker inte blir som det vart tänkt. Men vissa personer lovande, eller det de sagt, tar man ju med en nypa salt för att de är 'sådana som personer' som ofta ändrar, och av de blir man ju inte så sårad av. Men jag tror att jag kan ändra den bilden väldigt snabbt, åt båda hållen. Både om någon jag litar på 'sviker' många gånger eller om någon som jag tar med en nypa salt börjar hålla fast vid saker. Och det kanske både är bra och dåligt?
Förut kunde det vara hur kul som helst om någon frågar mig 22.00 en fredag kväll om jag vill gå till håsten på partaj, även om jag var där för en halvtimme sen så kan jag hur lätt som helst antingen tacka nej, eller bara byta om och dra dit och inte tänka mer på saken. Nu blir jag bara arg, 'fan vad dåligt tajmat'. Orka dra dit igen.
Förut var det ballonger i luften, de flög sakta omkring, studsa lite på moln, sjönk ner och gick på marken igen och bara flög omkring på dagarna. Nu är det bollar som åker väldans snabbt upp och ner, upp och ner.

Det är för många bollar i luften för tillfället, och jag har aldrig haft något vidare bollsinne.


ﻉ√٥ﺎ
Linnea