Jag är trött och irriterad och lite trött igen.
Det finns så mycket som är i obalans och det är så mycket som jag bara måste försöka ta och bita ihop för. Det är påfrestande.

Nu står jag i kylan och väntar på tåget in till Varberg. Har lite ärenden och så ska jag (äntligen) träffa Carro, som jag har saknat henne! Känner dessutom att jag behöver prata av mig lite, och kan vara skönt och bra att få en annan persons synvinkel på situationer. Jag tror att jag lätt kör fast i mina egna tankar.

Sen blir det hem och lite mys med familjen :)