Studenten och potatis-Linnea

Allting är över nu, och det känns så tomt, självklart underbart och spännande, men, så konstigt. Och alla säger att det kommer kännas värst den 22 augusti, då alla andra börjar skolan, och vi inte gör det.. Jag vet inte, jag har känner mig olustig, vilket är en av de absolut värsta känslorna jag vet.
Jag saknar Frida, Carro, Lisa, Maria och många andra. Jag saknar blickarna i korridorerna, nya ansikten man ser varje dag, den äckliga skolmatsalen och arga mattanter, de konstiga rasterna, alla lektioner, allt skratt, söta pojkar som flörtar i cafét (har du en penna jag får låna? och så har han en i bröstfickan) .. ja, men det är väl bara dagen-efter-tankar.

Men avslutningen och hela studenten har varit fantastiskt, det började den 2/06 med en grillning hemma hos mig, istället för Jippo dag, sen var det napa en vecka, sen balen, sen flak fix, sen studenten och sen skolavslutning (sa jag förresten att jag fick ett stipendium? God kamratskap och delaktig i de demokratiska processerna i skolan! Lite tufft, tycker jag allt). Och under den senaste veckan har jag varit i tidningen (Hallands Nyheter) 3 gånger och på radion 1 gång, Tess kallade mig för lokal kändis. Och det är jag nog 8) skämt åsido, men det är kul att få höra sitt namn lite överallt under en period.

Om vi ska lämna student tänket så tänkte jag på en helt underbar dag idag, som är helt bortom ämnet studenten och avslutning. Nämligen, potatis. Jag älskar potatis! Kokt, stekt, bakad, klyftpotatis, pommes frites, potatismos, potatisgratäng, stuvade potatis, färskpotatis, hasselbackspotatis och potatisterinne.. hur gott är inte det? Åh jag blir så hungrig bara jag tänker på det! Jag tror det var Bella som började kalla mig för potatis-Linnea efter att jag hade tjatat så fruktansvärt mycket om potatis när vi var i Cypern förra veckan. Och, namnet är väl inte precis charmigt, och jag hoppas att folk inte tolkar det fel och tror att jag ser ut som en potatis, fast, som Anna Skipper säger, man blir vad man äter ..