Framtidstankar och ångest

Jag tror inte att jag kan leva i nuet, jag längtar alltid bort. Hela våren har jag längtat till sommaren, till studenten, och nu, när jag väl är här, längtar jag bara bort, till hösten, till att turnera (med 123 Schtunk), bort från Varberg och bara bort. Och sen då, när jag väl är där, vart längtar jag då? Jag antar att det jag vill ha i livet, tar ungefär tio år att få, och jag tror att det är dit jag längtar, till jag är 28 och förhoppningsvis har allt det (jobb, familj, hus blaaaaaaa). Jag har hört att det är resan dit som betyder, men varför kan jag inte vara nöjd nu då? Det är bra att ha delmål, så man har något att se fram emot, men det är ju inte det enda man ska göra heller. Eller? Mitt nästa delmål är nog när jag är 21. Egen lägenhet, ett jobb jag trivs med och att veta vad jag vill i livet, mer exakt. Vad jag ska läsa till och var, och när, och hur länge.

Jag börjar nog bli nervös inför framtiden, just det att det finns så mycket att välja mellan och nu måste jag välja en sak, en väg, ett ämne. Max två i alla fall. Jag kan säkerligen både skriva och vara aktiv i politik samtidigt, men det måste vara en sak som är mitt huvudämne. Och vad är det? Jag har vinglat fram och tillbaka i åratal och alltid tänkt att jag har tid på mig att bestämma mig, men nu börjar det faktiskt bli dags att göra det. För vad gör jag om ett år när mina jobb kontrakt tar slut? Söker nytt jobb? Börjar plugga? Reser? Volontär arbetar? Militär? Bartender kurs? Chilla hemma? Och om jag nu kommer fram till att resa, vart? när? med vem? hur länge? Eller om jag väljer att studera, samma frågor där! Vart? när? vad? Just det, jag har så mycket frågor, jag kan inte leva i nuet och tänka "det kommer" och bara njuta utav vardagen, utan jag har ständigt en massa frågor, om allting, som ränner i mitt huvud. Om det inte är vänner så är det lägenhet, och om det inte är lägenhet är det yrke, och annars är det pojkvän.

Nu för att jag förstår att jag kommer få välja så går jag igenom och funderar på varje yrke, är detta något för mig? Som igår, när jag var hos tandläkaren, så började jag till och med fundera på det! Och alltså.. tandläkaryrket är verkligen ingenting för mig, jag är ju till och med rädd för tandläkare.

ÅH! Jag tycker inte om att tänka just nu.
Funderar på att titta lite på Sex and the city, men då tänker jag väl på förhållande jobbiga saker. Så får se vad det blir. Borde äta något mer idag också.
Äsch.