Vägval

'Hej jag lever' är väl en bra början. Jag har tänkt en del på sistone, och jag fastnar ju lite i tankarna, speciellt när jag inte diskuterar dem med någon annan heller, haha.

I alla fall, ibland när man har ett vägval, är det svårt att välja väg, beroende på många aspekter och åsikter.
Det är i slutändan en själv som bestämmer, men det betyder inte alltid att man ska vara egoistisk, eller? Det är många som säger att man ska välja beroende på hur jag mår, eftersom att det är så jag kommer känna och må efter mitt val.
Men när man vet att det är så många andra som blir ledsna, eller påverkad negativt. Borde man inte lyssna på dem? Man vill ju ha samtidigt ha stöd från dem, och det kanske man förlorar om man går ens egna väg? Men då är de väl inte riktiga vänner. Fast jag kan ju förstå det också, om det sårar den här andra så mycket, så kanske den inte orkar med en, om man nu väljer sin egen väg. Men det handlar ju lite om utveckling, ska man gå den vanliga gamla vägen bara för att den är trygg?
Jag undrar ju, om man nu väljer den vägen som behagar dem andra, kommer de att uppskatta det? Kommer de ens att märka det? Eller ser dem det kanske redan som en självklarhet att man väljer det dem önskar?
Jag menar inte att man ska sätta mig på pedestal för att jag valt bort min egen vilja, valt en annans liv framför ett annans, men ändå. Det är ingen självklarthet att jag väljer bort den ena vägen framför den andra.

Jaja, tankarna flyger :)

Nu ska jag ringa min käre vän Rufus som alltid finns där och som jag saknar något huge och sen ska jag träffa Sanna-panna-vattenkanna och Anette .. plätte. Jepp.


ﻉ√٥ﺎ
Linnea