söndag 7 februari 2010

En kall husbil och tankar kring tankar

Jag vandrade och vandrade, gick och gick för att komma hem idag (vid 15.00 ungefär, nu är klockan 03.00 ungefär). Jag vet inte om jag är långsam eller har korta ben, men en sådan tid det tog!
När jag väl kom hem hade jag glömt nyckeln, tufft! Jag gick in i våran husbil i väntan på att Lollobull skulle komma hem från sin shoppingrunda. Det var kallt, jag tog på mig alla kläder jag hitta (min mössa i väskan) och kröp ner under ett täcke, usch vad jag frös. Sen hör jag NEA ropas utanför. Ä N T L I G E N !

Jag klaga och tjata med Lollobull ett par timmar och sedan bar det iväg till Olivia. Hööhhö, vi hade jätte roligt och kollade upp massa busiga grejer på google. Roligt.
Sen vid tolv tiden bar det iväg till fest. Det var helt okej.
På vägen hem hade jag följe med Olivia och Felix genom våldtäktsskogen. Och eftersom att jag i fredags såg på Mord i sinnet, där ett flertal kvinnor försvann osvosv blev jag lättare skraj än vad jag annars hade blivit.

Och nu när David Birgersson är borta, och man hör så mycket om honom. Jag kände/känner honom inte, jag vet bara att min syster går i hans parallelklass, och allt det man hört om honom nu då när han är borta. Men vad gripande det är. Jag är orolig för honom, och samtidigt rädd. I lilla Varberg har det hänt så mycket på sistone. Jonnas barn dog, bilolyckor, självmord, påkörd av tåget och nu detta, David som försvunnit.

Då tänker jag på, att man faktiskt kan vara borta nästa sekund. Nu på vägen hem från festen skulle det ju faktiskt kunnat hända just mig något, eller Olivia, eller Lollobull ellerellereller.
Jag tänker väldigt mycket, Johan säger att det är bra, även fast det är jobbigt nu kommer det gynna mig i framtiden. Kul. Det är säkert någon sanning i det, fast som sagt kan det vara jobbigt nu juuu.

Jag älskar dig, jag saknar dig, jag hatar dig och komplimanger ska man inte missbruka. Det är vad jag kommer på nu i alla fall, men det finns säkert mer. Ord betyder ju så mycket och jag antar att jag kanske borde tagga ner, på komplimanger och jag saknar dig grejen. Jag säger det mycket, och jag börjar fundera på om jag säger det för mycket? Det är alltid kul att höra en komplimang, det betyder ju så mycket. Och just därför ska man inte säga komplimanger för ofta, då är det ju ingen kraft i det.
Lollobull är snygg och jag saknar Rasmus.
..

Nej nu får det vara nog.


ﻉ√٥ﺎ
Linnea

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar