tryggheten i den onda cirkeln

Jag rullar på i ett hjul, och det går i full fart! Jag vågar inte ta ut benet och bromsa..

Jag sitter fast i en, ond cirkel som jag inte kommer ur ur. Jag håller på och håller på, tror det ska lösa sig. Men efter ett år av svik borde jag ju faktiskt förstå att det inte kommer funka. Så varför hänger jag kvar? Jag vet ju faktiskt, annars skulle jag ju inte kunna skriva det, att det inte är bra. Men jag hoppas väl, antar jag. Det är ju en trygghet att hänga kvar, för då vet man var man har sig själv. Annars kommer man ju ut i den stora världen, ännu en gång, och vet inte vad som väntar än. Och det är ju bra egentligen, men, jag vill ju också ha den där tryggheten.