Dagen och; Tankar kring Dra-åt-helvete arg och hur man förstorar upp saker

Jag har tänkt på en grej, jag blir väldigt sällan verkligen arg. Sådär dra-åt-helvete arg, bitter kan jag nog bli ganska lätt, fundersamtsur är mer sällan än ofta, men inte sällan. Och då blir jag det ofta för min egen del, om det hänt något som handlar om mig, drar in mig, mellan mig och en annan person. När det gäller mig helt enkelt!
Men så, när jag blir riktigt piss-of sur är det oftast när det handlar om andra, de som står mig närmast. Och då blir jag helt kokande. Ofta är det ju bråk person till person, och den eller de personerna som gjort något till en av mina närmaste vill jag bara ge en snyting. Jag blir helt vansinnigt arg, fast det håller inte i sig så länge dock. Så innan jag hinner handla är den värsta stormen över.
Idag, när det hade hänt något med två av mina nära, ojoj. Haha, och jag som har feber, det var inte bra!

Vaknade upp imorse och kände mig inte alls bra, jag frös (hade två tecken) och halsont. Jag gick ner och kollade febern, och, surprisesurprise, jag hade feber! Men jag hade ett viktigt möte med Inger, idrottsläraren, så jag var tvungen att gå. Jag tänkte att jag skulle försöka gå till skolan, men efter att jag pratat med Inger var jag helt slut, så jag beslöt mig för att gå hem. Då jag somna, nästan bumms.

Jag tappar lätt tålamodet när jag har feber, verkade det som idag i alla fall. Blev kanske argare än vad jag borde blivit på ett antal personer, förstorat upp små saker (som jag förstår nu var små saker, hoppas jag verkligen i alla fall haha) och jag fick helt utbrott på en kille som skrev till mig på msn. Han blev sur när jag skulle logga ut och jag blev väl överfeminiskisk över hans man attityd, som egentligen inte hade med att han var man och skulle 'styra' utan hans egen personlighet - fast det ofta kan gå ihop. Så jag börja ryta tillbaka och frågade vad han höll på med, jag får väl gå när jag vill? Det blev tjaffs och han sa att han fortfarande var jätte sur och så ville han ha reda på varför jag skulle gå, vad jag skulle göra. Jag svarade kvickt och argt, varflr skulle jag inte få gå? Och hans svar blev 'jag gillar dig'. .. Okej.. Vad jag kände mig dum efteråt.

Aja, visst förstorar man upp saker och ting alldeles för mycket, oftast?