Äta kakan och ha den kvar

Jag har tänkt på en grej. Det här med att äta kakan och ha den kvar.
Det märker jag ofta med mig själv stämmer in när det är att jag vill att en person ska förstå, utan att jag berättar, eller att personen ska vilja göra någonting själv, och inte endast för min skull (vilket ibland blir 'för min skull' om man pratat, bråkat eller diskuterat över det). Förstår ni vad jag menar?
T.ex. om jag vill att jag och en kompis ska ses på tu man hand en kväll, men hon vill festa, så går hon med på att vi ses bara vi. Och att ha kakan kvar och att äta den innebär då att jag vill ses bara vi, men jag vill att hon ska vilja det också.
Men så är det ju inte alltid, utan om nu en kompis/pojkvän/familj eller vad det nu är går med på något för min skull, så får man kanske 'nöja' sig med det. Vilket jag behöver öva på. Kanske. Beroende på situationen.
Fast ibland borde man bara vilja samma sak utan att behöva diskutera saken först. Och ibland ska man bara fatta saker och vara lite tankeläsare. Så barnsligt (?) vill jag ha det.

Hopp. Äntligen är det inte många timmar kvar innan det är dags att köra hem!
Fick ett sådant panik-ont-attack i magen tidigare. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, ville bara lägga mig i fosterställning med antingen något jätte varmt eller jätte kallt att lägga på magen. Men det kunde jag ju inte, det var till att jobba på. Och nu, har det börjat släppa. Ännu en anledning till att det ska bli skönt att komma hem.