Något oerhört

Ikväll verkar ju hela Varberg vara ute och festa. Sjukt avvis? Något oerhört! Och inte nog med det, imorgon är det tredje advent, och det firar jag helt ensam på ett hotellrum. Deppigt? Något oerhört. Längtar hem? Något oerhört.

Så. Jag funderar på att gå ut och ta en öl (med arbetskamrater eller andra vänner som jag fått förfrågan av) eller om jag ska gå och lägga mig, så det snabbt blir söndag, då vi vid 19-tiden rullar hemåt. Känner mig dessutom inte helt kry, så det senaste alternativt kanske är till att föredra. Men samtidigt hade det varit trevligt att prata igenom natten med gamla goa vänner från Stockholm som jag inte träffat på så länge. Beslutsångest? Något oerhört.